Paradiset!

De försa fem dagarna bodde vi på det lyxigaste hotellet jag någonsin skådat.
När vi anlände i hotellfoajen mottogs vi med musik, välkomstdrink och kalla handdukar! Handdukar kanske inte låter så glamouröst men de var underbara, det var en fruktansvärt häftig men härlig värme. Vi fick våra rum och spenderade några dagar vid poolen och havet. Kan du tänka dig ,vi var ensamma på en strand som var dubbelt så stor som Apelviken! Ännu häftigare var det att ha regnskogen så nära inpå. Vi kunde redan andra kvällen se makaker från balkongen.
 
Hotellet vi bodde på hade ett litet rehabiliteringscenter för föräldralösa orangutanger.
Vi tog oss dit för att få se orangutangerna i sin egentliga miljö. Det blir sällan som man tänkt sig. Himlen öppnade sig och vi fick vara med om ett riktigt skyfall!
Jag blev totalt genomdränkt. Inga oranguranger på första försöket, men skam den som ger sig. Vi gav oss iväg igen och fick komma aporna mycket närmre än vi hade trott. Toppen! Jag kunde ta några riktigt fina bilder. De är ju helt underbara.
 
Nu var det dags att bli lite skitiga och uppleva regnskogen på riktigt.
Vi flög till andra sidan av ön för att sedan åka båt i racerfart i tre timmar längs floderna. Redan innan vi nått vår slutdestination, en Lodge, så fick vi se en mycket märklig filur. En näsapshane satt precis vid flodkanten på en gren och mumsade på frukt. Nu ska du få höra vilken tur vi hade.
*vi åkte i 55 knop, och lyckades ändå se honom.
*näsapor lever en bit in i djungeln på dagen och kommer inte fram förrän i skymningen. Trots detta var han framme.
*de lever i flock med en dominant hane och  många honor-det är alltså svårast att se en hane.
 
Han var otroligt vacker och satt där lungt en stund medan Inger och jag forograferade som tokar.  
Följande dagar spenderade vi i regnskogen med flodfärder och utflykter.
 
Sista etappen var ute på ön Manukan Island.
Här var det fullt med turister på dagen, men när mörkret föll var det bara vi, två familjer till och vakter(ingen personal).
Dagsbesökarna var mestadels japaner och kineser. Ingen av dessa kunde simma och de flöt allesammans runt i vattnet med flytväst och snorkel. Det kändes konstigt att vi var de enda utan flytväst. Det tyckte de också eftersom vi ständigt fick konstiga blickar. En upprörd kvinna trodde att inte vi heller kunde simma och sa, innan vi skulle dyka i " det är inte tillåtet utan flytväst". Vi hoppade i ändå och fick se underbara fiskar. Allt från Clownfiskar till dödliga vattenormar. Det var härftigt att se färgglada fiskar i så stora mängder.
 
Sedan var det tvyärr dags att bege sig hemåt
Jag stortrivdes verkligen och åker gärna dit igen.
 
Självklart hittade vi på massor av fler spännande saker, men detta var några av de bästa.